Dynamitkaffe och Fortaleza Bobolink

Kära vänner och bekanta, ni läste rätt. Efter 5 år har vinsällskapet äntligen samlats för att återigen spörsa om diverse ting, närmare bestämt 1400 ting. Som vi alla vet finns det 400 aromer att identifiera i vin. 400 kan tyckas mycket, men det är ingenting mot kaffe. I kaffe finns det 1000 aromer som kan identifieras! Därför har vinsällskapet denna eftermiddag slutit upp för att gotta sig i kaffe. Det kan tyckas märkligt att anordna ett vinsällskapsmöte mitt på ljusaste tisdagen. Men idag hade vi glädjen att få sällskap av Herr Sundman Jr Jr och Fröken Samuelsson Jr. Av dessa bestämde sig Fröken Samuelsson Jr för att ta en tupplur, medan Herr Sundman Jr Jr valde att undersöka städmöjligheterna hos Herr Samuelsson. Därmed blev det upp till medlemmarna Herr Samuelsson och Herr Sundman att recensera följande javabönor.

Herr Samuelsson

Det finns två drycker som ligger mig extra varmt om hjärtat: vin och kaffe. Denna gång är det alltså kaffe som skall recenseras. Först ut är en Brasiliansk mellanrostad böna vid namn Fortaleza Bobolink. Redan när jag öppnar paketet och drar en sniff så infinner sig kaffeklädjen. En arom som för tankarna till pampas gröna vidder, även om detta kaffe förmodligen inte kommer därifrån. Sedan häller jag ner bönorna i kaffekvarnen som sjunger sin ljuva sång. Aromen blir än mer intensiv och efter bryggningen är lyckan komplett. Vid första klunken lyckas jag identifiera 478 olika smaker, men jag har inte plats att nämna alla här. Gott är det i alla fall, och jag sluter ögonen och drömmer mig bort til karnivalen i Rio. 

Sedan tar jag en klunk av Dynamitkaffet. Det är knappt att jag lyckas svälja. Efter Bobolinks balanserade smak och arom är det som en örfil som väcker mig ur mina Brasilianska sommardrömmar. Istället fylls min mun av en blandning av gyttja och fågelskit. Det är möjligt att detta är sveriges starkaste kaffe, men det är också det vidrigaste.

Herr Sundman

Till att börja med måste jag berömma Herr Samuelsson för dennes fantastiska kaffekoppar. Den ena var ljuvligt blå likt den djupaste ocean och den andra var djupt röd likt glöden i en falnande majbrasa. I dessa koppar serverades Fortaleza Bobolink vilket kan tyckas låta som en avancerad Wi-Fi router. Men så var alls icke fallet, utan ett hyggligt balanserat kaffe. I en helt annan kopp serverades däremot dynamitkaffet. När man tänker på dynamit tänker man omedelbart på Alfred Nobel, men det var inget nobelt med detta kaffe. Som efterträdare till dynamit utvecklades som bekant TNT, vilket leder tankarna till det populära popbandet AC/DC (se vinrecension AC/DC Highway to hell 2008). AC/DC har ju som bekant skrivit en låt som heter just TNT. Hur som helst, det här kaffet har snarare tagit ett steg i andra riktningen, till företrädaren till dynamit, nämligen svartkrut. Svartkrut är den bästa beskrivning jag kan ge detta kaffe.

Efter denna blixtvisit i kaffets värld var Herrarna Sundman tvungna att bege sig av hemåt, kanske för att spela golf eller något annat viktigt, medans Herr Samuelsson och Fröken Samuelsson Jr fick hasta iväg för att plocka upp Herr Samuelsson Jr från en mycket exklusiv social klubb där endast medlemmar som uppfyller väldigt specifika kriterier är välkomna.

På återseende!
/Vinsällskapet

Nyår 2018 - Tre okända törstsläckare

Ännu ett år och därtill har förlöpt. Tiden rusar fram, men för vin kan inte tiden rusa snabbt nog. Mycket händer i världen, Tyvärr är det mänskliga språket alltför begränsat för att kunna beskriva allt som hänt. 2018 visade sig vara ett stort år, då dels Herr Samuelsson och Herr Sundman båda förlovat sig. Dessutom har Herr Sundman tillsammans med Fröken Carlsson bildat familj, där den senaste familjemedlemen, Herr Sundman Jr., går under benämningen William Tom Kurt. För att göra året komplett har Herr Sundman och Fröken Carlsson även flyttat till större i Sollentuna.

Trots allt ovanstående finns det fortfarande viner som måste recenseras. I dag råkar det vara nyårsafton. Detta är naturligtvis sekundärt till att dricka vin. Kvällens viner går under benämningen "Stig Helmer", "Ole", och "Doris". Vad som gömmer sig bakom dessa pseudonymer får vi förhoppningsvis veta innan kvällen är slut.

För att fira in det nya året har vinsällskapet i dag samlats just hos Herr Sundman, Herr Sundman Jr., och Fröken Carlsson, även om Herr Sundman Jr. däckade redan vid 20:00. Vi har bjudits på vårrullar, svampstuvningsmackor, potatis och purjolökssoppa, cheesecake, Irish coffee, och fantastiskt umgänge, för att nämnla lite. Nu är det dags att ge sig i kast med vinerna. Nedan följer våra recensioner.

Fröken Carlsson
Jag började med att bekanta mig med Stig Helmer. Efter en snabb sniff råkade jag utbrista att doften var speciell, det kan ha färgat andras bild av Stig Helmer är jag rädd för. Stig Helmer smakade dock betydligt mindre än doften gav sken av. Han föll lite platt tyvärr men var ganska bra i sällskap med en bit brie.
Efter Stig Helmer kom Ole. Gav ett bättre första intryck än Stig Helmer men framkallade nysattacker vilket gjorde att jag snabbt gick vidare till Doris.
Doris. Redan vid första anblick såg jag att Doris hade en starkare karaktär och de andra bleknade i jämförelse. Den här smaken tilltalade mig. En smak som tog plats och stannade även med tilltugg. Doris vill jag nog lära känna bättre!
Dock måste jag erkänna att jag föll för ett annat vin tidigare på kvällen, innan jag lärde känna Stig Helmer, Ole och Doris. Det vinet snurrar till min glädje i mitt glas nu... Enough said...

Fröken Kindblom
Jag doftar först på Doris och inser att det är värt att stifta närmare bekantskap med henne. Hon gör inte mina smaklökar besvikna utan visar sig vara en stark och ståtlig kvinna med mycket riv och klös.
Stig-Helmer har lärt sig att flyga, men tyvärr inte till samma höga och vackra höjder som Doris. Han undviker dock att kraschlanda tack vare den milda smaken som gör att han precis lyckas ta sitt flygcertifikat med godkänt som betyg.
Ole förlorar kampen mot den färgstarka Doris som vinner första pris i vinprovningen. Smaken är stark, men lämnar ingen god eftersmak till skillnad från Doris.

Fröken Perlinska
Stig-Helmer, slås av en hög halt av syra, smaklökarna drar ihop sig. Lite småspännande sådär ändå.
Ole, lite rundare i smaken, gjorde sig bra till en bit Comté
Doris, kvällens favorit. Förlovade sig med en bit brieost.

Herr Olsson
Är dedikerad proffsförare ala Ronnie Peterson kvällen till ära och har enbart inhalerat bouquen till de tre vinerna: Doris, Stig-helmer och Ole. Till tonerna av Flashdance sniffar jag på doris och tycker det luktar strävt. Stig-Helmer luktar saft och är något som säkert den riktige Stig skulle dricka.
Oles doft påminde om den plastboll jag lekte med i Tunisien på sent 80-tal - Hård och tråkig.

Herr Samuelsson
Låt mig börja med att berömma dagens nyårsmiddag! Vilken insats av värdparet. Svampmackor växer inte på träd, som fantomen brukade säga. Nåväl - det första vinet som jag prövade var Ole. Mina första intryck? Sliskigt som hallonsaft på ett treårskalas. Inget för mig helt enkelt, det krävs mer än så för att reta mina smaklökar. Jag gick snabbt vidare till Doris, och det gjorde jag rätt i. Doris bjöd på en komplex arom och smak. Jag gick vilse i denna smaklabyrint, svimmade nästan. Min uppfattning av tid och rum försvann. Men till sist så vaknade jag upp. Var är jag? Att vakna i mörkret och se Fantomen - en fasa för onda män. Jag är här, Doris är här. Jag är hemma igen.
Då återstår Stig-Helmer. Färgen är ljuv. Doften intressant. Smaken är förförisk, men försvinner ack så snabbt. Summer loving happened so fast. Var är du på väg Stig-Helmer? Varför har du så bråttom?

Herr Sundman
Stig Helmer kommer som en käftsmäll utan dess like. Like är ju på det mer vitt spridda språket Engelska ett ord för något man tycker om. Nu gillar ens egen personlighet alla viner, men just Stig Helmer var kanske något fåordig för att verkligen sätta avtryck. Doris o andra sidan var stark både under och efter smakerna, men gjorde trots sin styrka egentligen inte ett riktigt avtryck. Nej, det är till Ole vi vänder oss när vi vill ha en fulländad bild av kvällen. Kanske inte den starkaste av brutar, men ett balanserat register där både förspel, huvudrätt, och efterspel kom till sin rätta. Ole är en mjuk typ, utan de vassa kanterna, men som ändå levererar ända in i kaklet. Vilket år! Vilken dag! Vilken kväll! Vilken timme! Nu ringer vi in det nya året - med vin och champange, förstås!

Då var det 2019. Nytt år, nya möjligheter. Vinsällskapet är dock inte intresserad av tid. Vi är intresserade av vinet och nuet. Och just nu är det samma sak. Skål mina vänner, låt oss mötas snart igen!

Vilka var då kvällens okända viner?

Ole - Plavac Peljesac Kvaliteto vino 2015
Doris - Gemtree Bloodstone Shiraz 2017
Stig-Helmer - Pian Delle Vigne Rosso di Montalcino 2015


/Vinsällskapet

Kim, Börje, och Barbro

Kim, Börje, och Barbro

Tiden går. Dag blir till natt och natt blir åter dag. Barn föds till världen, nya och ofördärvade av livets påfrestningar. Och tillslut en kväll så är det dags igen. Vinsällskapet samlas i Solna för att dricka och njuta av den vällust som endast goda vänner och fina viner kan ge. Kvällens upplägg är något annorlunda än tidigare. Det är tre viner som ska drickas. Vilka viner då? Det vet vi inte än, vi känner dem endast som Kim, Börje och Barbro. Vilka viner som döljer sig bakom dessa pseudonymer visar sig först efter att alla recensioner är skrivna. Låt oss nu dricka!

Fröken Carlsson
Kim var lätt att umgås med, inte för mycket och inte för lite. Kim lämnade en intryck, kanske inte det starkaste intrycket men jag träffar dock gärna Kim igen. Efter Kim kom Börje, blek och tråkig. Jag ville ge Börje en chans men fick inget bestående intryck och tankarna vandrade tillbaka till Kim. Plötsligt dök dock Barbro upp, mörk och mystisk med en tydlig karaktär och intentionen att stanna kvar.

Herr Jansson
Kim: Sträv torr smak, den smakar kärnor, skal och ja, helt klart någonting mer. Den blir i alla fall bättre, men...   Bra? Skulle inte tro det. När glaset väl är tomt infinner sig en ett lugn, då får man ta nästa vin. Nu vänder vi blad och tar nästa. Efter en runda med andra viner så smakar den sämre än i början. Man undrar, varför finns den? Den finns ju bra viner. Kim är den där flaskan man kikar på och tänker haha, finns han kvar? Vem köper den? Börje: Torr och sträv till en början, ingen  brottarstor skillnad mot Kim i  sak, fast bra, eller nja, i alla fall bättre. Ingen smak av kärnor eller skal. Smakrik med smak av rödvin, fast ändå tunn i mellanregistrerat, vad jag nu menar med det. Den blir bättre och bättre. Den känns som en bib med snygg förpackning för 200 kr man tar lite i panik 18:59 på väg till kassan. Den skulle nog funka bra till mat. Visst, drar man i sig ett gäng glas funkar den nog bra, på samma sätt som en dåligt micrad Billys funkar som fyllekäk. Frågan är om du vill leva med skammen när alkoholen går ur kroppen och Börje och Billy ligger på golvet under soffan och stirrar på dig. Barbro: Oj! Nu börjar vi snacka! Lukten känns bekant, en vag aning av skalet på nya  slalompjäxor. Bra rund smak, lagom sträv, mycket god. Den påminner en om den där känslan man fick första gången man drack ett riktigt gott rödvin. Var har Barbro varit hela mitt liv? Varför har ingen berättat om Barbro? Varför har jag druckit alla sura gubbar och kärringar när fantastiska solbrända, charmiga,  Colgateleende Barbro finns? Som en ljummen sommarbris på stranden i solnedgången som viskar att denna sommarkväll kommer aldrig att ta slut.

Fröken Kindblom
Kim, jag upplever en stark smak som fyller mig med ny energi. Alkoholen åker snabbt ner i benen och det börjar att bubbla i dem! Jag känner mig avkopplad som om det redan vore semester.
Börje, Dess ljusa yta bedrar och jag tror att smaken ska vara mild. Den är oväntat stark, men smakar ändå gott! Barbro. En fantastisk smak. Det bästa vinet ikväll. Smaken får mig att tänka på hur det vore att komma till paradiset. En fantastisk plats där solen alltid skiner! En söt doft som är som ett lyckopiller. Den är lagom söt och stark. Jag kommer att minnas dig länge som ett sommarminne som är värt att bevara i mitt hjärta.

Fröken Landeiro
Kim, som en sommarbris svepte du över oss denna vackra kväll. Du ger oss en sammanhållning, en vänskap, ett välmående. Min första tanke när jag provsmakade dig var att du var OK. Och det står jag fast vid.

Herr Lundin
När jag med näsan djupt ner i glaset första gången möter Kim känns det som jag långsamt sjunker ner i en stor mjuk soffa. När dropparna sedan fyller munnen och den milda, runda, mjuka smaken omfamnar mig vaggas jag tryggt fram och tillbaka och jag känner mig helt avslappnad. PLÖTSLIGT! Jag rycks ur min dvala och finner min högt upp på en grön fjälltopp med en sval bris i mitt ansikte. I glaset har nu de mjuka tonerna bytts mot ett syra och ett sting jag inte räknat med. Börje, som jag nu dricker, tar fram en lekfullhet i mig och Kims varma mjuka famn är som bortblåst. Jag piggnar till och fylls av en längtan till äventyr och upptäckter. Barnasinnet tar fram en busighet i mig och jag börjar planera hyss och djävulskap för min omgivning. Med lätta steg tar jag mig snabbt ner för sluttningen och känner mig busig. Vid ett vägskäl möter jag plötsligt en ståtlig gestalt och jag stannar tvärt. En stadig men mjuk röst börjar tala till mig. Kvinnorösten gör att jag genast känner mig osäker och ångrar allt jag nyss planerat. Barbro får mig på andra tankar. Efter ett kort men givande samtal tar jag vägen mot skogen. Vid en hydda sätter jag mig och tänder en stor eld. Med Barbros kloka ord nära i minnet känner jag att jag hittat dit jag skulle. En arm och frisk plats med ro i sinnet och inget annat som stör.

Fröken Sohlberg
Kim - Ja... vad ska man säga? Som en ovälkommen diktator jag hade skickat tillbaka på en restaurang vid första smakprovet. Du växer dock, och det blir något bättre. Men det går inte att komma ifrån att du är en diktator, och jag klarar mig ruggigt bra utan dig... Börje - Well... Det är som den där torra farbrorn man inte träffar så ofta, men som man gärna vill tycka om och träffa ofta. Det är dock lite av en kamp. Som Kim så blir det bättre, och framåt kvällens avslut så är Börje faktiskt en schysst gubbe som jag gärna träffar igen. Även om det troligtvis dröjer... Och kanske är det för det bästa? Barbro - ÄNTLIGEN! Älskade Barbro! En kraftfull smak du bara vill ha mer av, och som inte lämnar dig oberörd. Helt klart den solklara vinnaren av kvällen, och jag hoppas att vi ses snart igen.

Herr Sundman
Kvällen startade oväntat med en Chang. Men Chang är ju en öl, hur kan det här komma sig? Ja inte vet jag varför det finns öl. I alla fall, Herr Lundin och undertecknad handlade exklusiv middag på en närliggande stjärnkrog. I väntan på leverans tog vi oss en törstsläckare. Men nog om detta. Låt oss istället upplsukas av kvällens attraktioner, Kim, Börje, och Barbro. Kim visar genast sin styrka i form av ett fantastiskt medley. Inte för lång och inte för kort, utan alldeles perfekt. Kanske det bästa vin som någonsin producerats, av de som prövats hittills ikväll alltså. Pang! Där kom Börje med ett smakmässigt basebollträ. Eller som man också kan tänka sig, ett basebollträd. Börje är även han god, men inte det engelska ordet god. På engelska brukar man skriva god med stort G. Detta beror på att man tror att God är ett namn, när det egentligen är en vinrecension - som händelsevis passar de flesta viner. Man hinner precis fördjupa sig i sina beräkningar när Barbro kommer in. Vilken kropp! Vilken fyllnad! Vad är det här för vin? Fantastiskt! Barbro får även hon recensionen god.

Herr Samuelsson
Kim - det är inget tvivel att Kim är en ytterst trevlig och sofistikerad bekantskap. Det var kärlek vid första droppen. Nu har jag snart druckit upp dig, tömt dig på innehåll och mening. Vissa kallar dig sur, jag kallar dig helt enkelt för Kim, och jag kommer aldrig att glömma dig. Att ta en klunk av Börje är som att få en enkelbiljett till Sahara, utan vatten och solskydd. Man skickas till ett ölsligt, livlöst och surt landskap. Ökenbuskarna blåser genom munnnen, sandstormar blåser från kind till kind. Var jag än vänder blicken ser jag bara sand. Ta mig härifrån. Sista vinet för kvällen - Barbro. En söt, på gränsen till sliskig dryck. Den lockar med toner av honung och rosor, men är man allergisk som jag så börjar man nysa. Missförstå mig inte, Barbro är en förtjusande dryck som säkert kan förföra många suktande och törstande munnar med sitt behagliga rus. Men är man en sann vinkännare så genomskådar man charaden. Det är inte samma ljuva druvor som jag minns från tidigare under kvällen. Det är inte Kim.

Kvällen har nu framskridit under en längre tid. Vi började med Kim, vidare via Börje för att sluta med Barbro. Likt Anders yuccapalm finns även i detta hushåll en tam palm. Denna palm finns tyvärr inte med i bild, utan hamnade, så att säga, till höger om bilden, nere i hörnet. Men nu ska vi inte fördjupa oss i palmer utan istället avslöja de hittills hemliga pseudonymerna.

Kim: Amarone Alpha Zeta - 2013
Börje: Barolo Serralunga D'Alba - 2013
Barbro: Chateau Musar - 2006

Kvällen övergår till natt, alla barn sover, och vi har öppnat både en fjärde och femte pava. Annalkande bröllop, tokiga historier, framtida planer. Detta är vad vi dryftar mellan vinsällskapet väggar. Klassisk musik har övergått till mer lättsmält sådan. För tillfället strömmar Dio - Holy diver genom ljudsystemet. Men detta år är inte som alla andra, så bli inte förvånade om ni snart hör av oss igen.
/Vinsällskapet

Terreno 2011

Årstiderna går, men vänner och vin består. Många årstider har gått sedan Vinsällskapet senast hade en sammankomst. Vinter, vår, sommar - nu är det visst höst igen. Med hösten kommer kräftskivor och Vinsällskapet missar naturligtvis inte ett skäl att prova på höstens utbud av viner. Vad passar då inte bättre än att göra detta på kräftskivan som Fröken Karlsson och Fröken Landeiro anordnat. I desperation att hitta en lämplig plats att hålla kräftskivan erbjöd Herr Sundman gentlemannamässigt sitt herresäte. Men damerna gjorde ingen besviken med serpentiner, Göran, levande ljus, och mat i överflöd sitter vi nu i soffan och smuttar på ett vin exlusivt importerat direkt från Italien av Fröken Landeiro och Herr Lundin. Låt oss se hur det smakar.

Herr Hallin:
Då jag var den dedikerade chauffören under sällskapets sammankost, hade jag inte riktigt möjlighet att avnjuta detta vin lika väl som övriga intressenter. Men någon mun hanns med, och det som slog mig först var den tonade syran i vinet, som snabbt övergår i en kraftig smak av vad som inte annat kan beskrivas som ... en druva. En vindruva. Ett vin som faktiskt återspeglar druvans faktiska ton och smaker varifrån vin har sitt ursprung, det är det mest överraskande med denna butelj från 2011. Tonerna spelar över tungan och många olika smaker sköljer över en. Det är såhär ett riktigt vin skall smaka.

Fröken Kindblom:
Vinet gör att en känsla av eufori sprider sig i kroppen. Heta lågor fyllda av en fruktig, stark, frisk smak får hjärtat att slå snabbare. Magnifico! Smaken får mig att tänka på serien Narcos där knarkkungen Pablo Escobar gräver ner miljoner i Colombias djungler och åkrar. Han hade utan tvekan varit beredd att gräva upp allt ur jorden för att få sluka några droppar av detta exklusiva italienska vin. Han byggde ett fängelse till sig själv och smugglade in allt som gör livet värt att leva till fester där vinet flödade. Vinet Terreno hade varit som att komma till paradiset för den ökända kartellen som han ledde i Colombia, inte ens dessa män har smakat något liknande under sin livstid.

Fröken Landeiro:

Första klunken dansar fram över tungspetsen. Den italienska samban överröstas sedan av vanilj och en hint av bitter förortsmamma. Jag möts av en torr, besk ilska. Vindruvorna har plockats med våld. Årgång 2012 var ett tufft år. En hund skäller utanför fönstret, påverkad av doften från vinet. Doften fyller en med en orolig lycka. Vi får hoppas att 2013s årgång är lättare. Vinet får 5 solkyssar av 4 möjliga.

Herr Lundin:

Sprungen ur urtiden, en vän som finns nära men ändå långt borta. Mina tankar reser tillbaka till Toscana och den underbara atmosfären jag upplevde där vinet blev till. Tyvärr är resan bland mina minnen en större njutning än vinet i sig. Som en kylig vintervind sveper den genom munnen och spänningen höjs direkt men snabbt försvinner den starka initiala smaken och kvar dröjer sig en lite sur-besk smak som lämnar mer att önska. Att vinet är ekologiskt och de minnen som jag förknippar med smaken gör ändå vinet till en vän. Ett bra val till en blodig köttbit eller stark mat. 3 av 5 solstrålar.

Fröken Malmqvist:
Dom senaste två veckorna har varit otroligt lärorika och intressanta för mig, då jag har utmanat mig själv genom att provjobba som möteskonsult; något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det tycker jag återspeglas väldigt mycket i det vinet vi drack denna kväll. Ett ekologiskt rödvin direkt från Italien, som öppnade ögonen inför en ny upplevelse för mina smaklökar. Till en början kände jag mig rätt osäker och visste inte alls vad jag skulle tycka, men i slutändan tycker jag ändå att det smakade bra. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men vet att det, precis som allt annat i livet, är bra att utmana sig själv och våga prova något nytt. Efter denna kväll kommer jag absolut testa fler ekologiska viner, specifikt från Italien.

Herr Samuelsson:
Kvällens vin bars fram under högtidliga former på en bricka av finaste furu. Herr Sundmans ändtarmstermometer visade 19 grader. Jag häller upp ett glas av den djupröda druvsaften. Hur smakade det då? Låt mig börja med att vrida tillbaka klockan några miljoner varv. Året är stenåldern. En man sitter på en sten och bevittnar hur blixten slår ner i en stor ek där en rödhake sitter och sjunger. Träflisor, fjädrar, eld och rök. Mannen reser sig upp och drar ett djupt andetag. Lukten som mannen förnimmer är densamma som jag ikväll känner när jag tar glaset till min näsa och drar in doften av Terreno 2011. Är det ett bra betyg? Ja och nej. Smaken då? Fantastisk fruktig och förförande fin. Det blir fullt betyg till denna röda jätte.

Herr Sundman:
Doften av druvor sköljer över mig likt ett vattenfall i Amazonas. Jag har fått berättat för mig att det här vinet, det är minsann inte införskaffat på Systembolaget. Det låter lovande. Medan Wagner omsluter oss och druvornas doft leker med mina sinnen tänker jag att nu måste vi hittat en riktig stjärna bland viner. Som vi vet är stjärnor fina. Sedan expanderar de till röda jättar, superjättar och hyperjättar innan de slutligen kollapsar till svarta hål. Inom vetenskapen tvistar de lärda fortfarande om hur svarta hål egentligen smakar. Kan man jäsa dem till till vin, vilket kanske är den frågan som är av störst intresse. Om svarta hål kan jäsas till vin tror jag att Terrano 2011 är just ett sådant vin. Mörkt och mystiskt på utsidan men tomt på insidan. Den får några gitarrer av några fler möjliga.

Ja mina vänner. Kvällen har övergått till natt och snart övergår natten till ny dag. Denna nya dag råkar vara söndag och just nu spelas "Sunday, bloody Sunday" av U2. Av en händelse skall utvalda delar av Vinsällskapet i morgon på konstert och i verkligheten beskåda U2 när de framför ett antal låtar. Men närmast skall vi nu åtnjuta trevlig stämning och fantastisk musik. Vem vet, kanske öppnar vi ytterligare en pava eller två. På återseende, vänner!

/Vinsällskapet

Amarone Alpha Zeta 2011

Vin och mat i twitterformat. Vinklubben recenserar Amarone Alpha Zeta 2011.

Herr Lundin:

Cubansk bouqet, fruktig lakrits samt en djup smak av anis som inte vill lämna munhålan utan att lämna spår. Fyra av fem solstrålar.

Herr Samuelsson:

Amarone en kall decemberkväll. Och en kalops som kokat till perfektion. Känslor som dyker upp: allt är möjligt. Tiden försvinner. God natt! 

Herr Sundman:

Rustik, batik, symbolik, en passant, kungen, drottningen och en ångmaskin. Detta är ord som dryftats ikväll, förutom batik. Vin är inte skit

Middagen som dr Sundman bjöd på lämnade ingen besviken. Och från köket i hans lägenhet kunde man se till världens ände. På återseende vänner

/Vinsällskapet

The King of Rock and Roll

Vinsällskapet fortsätter sin vandring inom rockens underbara värld. Vinsällskapet har denna afton förflyttat sig till grundarnas ursprungliga hemtrakter. Det är nämligen ett faktum att den gode herr Lundin ställer till med kalas. Det är valborg, eller "Walpurgis night" som det heter på utrikiska, och på denna afton, ja då är ju storslagna fester obligatoriskt. Det första som mötte oss när vi kom var en varm kram och en fantastisk drink. Ja ni hörde rätt, i sällsynta fall sänker sig även vinsällskapet till att dricka så kallade alternativa, blaskiga drycker -- som inte är vin. Kvällen är dock fortfarande ung och vi inväntar ännu viktiga pampar inom näringslivet. Vi återkommer senare med en recension av kvällens vin: "The King of Rock and Roll".

Fröken Kindblom
När jag smakar vinet och känner doften av frukt förflyttas jag tillbaka i tiden till den tid då Elvis levde. Smaken slår till omedelbart när den når mitt inre och får mig att uppleva samma upprymdhet, förväntan och energi som de personer som väntade i publiken då Elvis skulle uppträda. Det är ett vin som inte kan lämna någon oberörd vilket har konsekvensen att vinet måste få ett bra betyg. Kriteriet för att ett vin ska få ett högt betyg är trots allt att det ska beröra och det lyckas Elvis alltid bra med. Elvis vin får därför fortsätta att ha samma höga betyg som då han levde.

Fröken Erlich
Elvis dog 1977. Det borde hans vin också ha gjort. Vid en första doft känns vinet i fråga fruktigt, och till och med sött. Doftar godis. Väl på tungan är det så strävt att räven slutade säga "surt" och började säga "strävt".

Herr Lundin
När dessa djupröda droppar når tungans bakre delar sprider sig en känsla av välbehag genom hela munnen. Med dess mjuka, fruktiga toner sprids sakta smaken framåt över tungan och en smak av lakrits blandat med lite "jailhouse rock" tar makten över kroppen. Som i trans skjuter känslan ut i kroppen samtidigt som man sväljer dessa njutbara droppar och låter dem rinna ner i ens innersta krets. Om jag någonsin skall äta mig till döds, är det med detta vin som sällskap. 4 av 5 gitarrer.

Herr Olsson
Som den nyktra dessertkung jag är, måste jag härmed abdikera efter att ha gurglat detta pissvin med smak av nässla och terpentin. Vinet spottades naturligtvis ut, tillbaka till den kaffemugg där det förtjänar att vara.

Herr Samuelsson
Kungen är här, kungen av rödvin. Jag har själv blivit kallad kungen. Men det är en annan historia. Detta vin måste vara bland det främsta och mest förnäma som har producerats. Smaken är lika lätt som morgondagg, men samtidigt lika komplex som herr Sundmans doktorsavhandling. Eftersmaken för mig tillbaka till min uppväxt och känslan av sommarlovets första dag. Glädje, upprymdhet, förväntan. Och glass.

Herr Sundman
Det första som slog mig efter en sipp av detta vin var den överväldigande smaken av uttjänt gummi. Detta passar alldeles utmärkt in på bilden av Elvis "The King of Rock and Roll". Som vi alla vet, gillade Elvis i hemlighet att klä sig i gamla latexkläder han hittat på bilskroten. Anledningen till detta intresse härrör naturligtvis från antikens dagar. På den tiden var Kautschukträdet den enda källa till det flytande guldet: plasten. Nu ska vi inte förirra oss i historiens grymma historia, om än så intressant. Som vi alla vet kommer vintern; förr eller senare. Och just nu är det enda vi kan göra att njuta av en sista klunk av uttjänt gummi. Skål!

Såja, då var valborgskvällen slut. Det blev ingen brasa för oss, men det blev en het afton med kärlek, skratt och pannacotta. Låt oss avsluta med några kloka ord från kungen:

"A little less fight and a little more spark, close your mouth and open your heart"

På återseende
/Vinsällskapet

AC/DC Highway to hell 2008

Information har nått vinsällskapets innersta kretsar att Herr Lundqvist har flyttat. Platsen Herr Lundqvist flyttat till är inte vilken som helst. Sveriges Beverly Hills, Stockholms creme de la creme, Kungsholmen högt med sjöutsikt. Smaka på den! Ja, faktum är att Herr Lundqvist bor så utsökt att en av vinsällskapets ursprungliga medlemmar, Herr Samuelsson, praktiskt taget omedelbart valde att lämna sin gråa lya i sumpan för att flytta sitt pick och pack till denna herrgård i lägenhetsform. Här lagas det utsökta hamburgare och dricks exklusiva viner på daglig basis. Det är därför med stor glädje vi denna afton i Maj väljer att recensera det exklusiva vin från en liten vingård i fjärran Australien som hårdrockgruppen AC/DC valt att rekommendera. Denna kväll har vi naturligtvis Herr Lundqvist och även Herr Samuelsson Br. med oss för att med precis precision kunna beskriva njutningen vi upplever av detta vin. Här kommer vår recension.

Herr Samuelsson Br.
Först och främst är det viktigt, tycker jag, att fastställa att det är ett kraftfullt vin det rör sig om. Det smakar bra men framförallt mycket! Nu kanske det är på sin plats att erkänna att min muns pH har förvrängts m.h.a. basiskhet från någon sorts ost som serverats under aftonen (för det är väl allmän kunskap att ost neutraliserar och/eller förstärker vinets surhet?) Hursomhelst är det ett vin jag rekommenderar, men förslagsvis avnjuts det med små klunkar.

Herr Samuelsson
Highway to hell. Det är utrikeska och betyder "högvägens hotell", om inte min grundskoleengelska sviker mig. Man kan bara ana att detta syftar till något slags hotell med trånga svettiga rum, där muskulösa män möts och dricker goda viner.
Jag sluter mina ögon och tar tar en klunk av detta vin. När jag öppnar mina ögon så ser jag en enorm orange dalahäst, och i munnen sprider sig en vild, vulkanisk och syrlig smak som senare övergår till en slags ljuv eftersmak som för tankarna till en cykeltur genom en grönskande park där solrosor växer vilt och där ekorrarna gnager nötter i takt.
Mitt samlade intryck av detta vin är att Fredrik borde duscha mer än var tredje dag. Och vinet var gott.

Herr Lundqvist
Vinsällskapet har med åren blivit likare AC/DC: småtrötta, mjuktuffa och gubbiga. Kvällens Highway to storhelg följer samma mönster; en trött start följs av ett ordentligt rockepos som faller likt en döende svan. Man kan inte låta bli att ställa sig frågan - var det inte bättre förr? Det korta, raka svaret är förmodligen nej. Hur många motorvägar till veckoslut måste inte varva upp från stillastående till max för att senare sluta i någon form av ånger? Hårdrockens väg är den utan ånger, liksom min inställning till det recenserade vinet i fråga. Vad fan finns det att ångra? Det finns än så länge ingen morgondag. Fyra, fyra, fyra!

Herr Sundman
Äntligen har vi lyckats få tag på lite kvalitetsmusik som passar vinet. Det finns många artister nuförtiden; AC/DC, Backstreet boys, ABBA, för att nämna några moderna befängdheter. Annat var det förr då våra öron lyssnade till de ljuva tonerna av Beethoven, Bach och Mozart. Kvalitetsmusiken ikväll tillhör en av dessa nya artister, nämnligen namnen till vinet. Det är ett modernt och hippt band, vilket man förstår när man tittar på framsidan till vinflaskan. Där står en ung man med skoluniform och löshorn i pannan. Detta är mycket hippt bland ungdomarna får man förmoda. Vidare står det att det här vinet stenar, jag antar att det betyder att det smakar sten. Gott är det i alla fall, även om jag misstänker att stenen var lava, för inte är väl det här vinet 18 grader, nej snarare 19. Mycket uppskattat vin, tre av fem bananer.

Sådär ja, vinflaskorna är tomma och medlemmarna i vinsällskapet är fulla - av glädje och gemenskap. Något som vi i vinsällskapet däremot inte uppskattar är de horder av limsniffande ungdomar som driver omkring utanför balkongen och spelar tärning och lever rövare. De borde lära sig att visa respekt för de äldre! Nåväl. Kvällen har varit mycket lyckad, och det är vår förhoppning att vinsällskapet ska mötas snart igen och dela med sig av sina kunskaper. God natt systrar och bröder!

/Vinsällskapet