Ännu ett år och därtill har förlöpt. Tiden rusar fram, men för vin kan inte tiden rusa snabbt nog. Mycket händer i världen, Tyvärr är det mänskliga språket alltför begränsat för att kunna beskriva allt som hänt. 2018 visade sig vara ett stort år, då dels Herr Samuelsson och Herr Sundman båda förlovat sig. Dessutom har Herr Sundman tillsammans med Fröken Carlsson bildat familj, där den senaste familjemedlemen, Herr Sundman Jr., går under benämningen William Tom Kurt. För att göra året komplett har Herr Sundman och Fröken Carlsson även flyttat till större i Sollentuna.
Trots allt ovanstående finns det fortfarande viner som måste recenseras. I dag råkar det vara nyårsafton. Detta är naturligtvis sekundärt till att dricka vin. Kvällens viner går under benämningen "Stig Helmer", "Ole", och "Doris". Vad som gömmer sig bakom dessa pseudonymer får vi förhoppningsvis veta innan kvällen är slut.
För att fira in det nya året har vinsällskapet i dag samlats just hos Herr Sundman, Herr Sundman Jr., och Fröken Carlsson, även om Herr Sundman Jr. däckade redan vid 20:00. Vi har bjudits på vårrullar, svampstuvningsmackor, potatis och purjolökssoppa, cheesecake, Irish coffee, och fantastiskt umgänge, för att nämnla lite. Nu är det dags att ge sig i kast med vinerna. Nedan följer våra recensioner.
Fröken Carlsson
Jag började med att bekanta mig med Stig Helmer. Efter en snabb sniff råkade jag utbrista att doften var speciell, det kan ha färgat andras bild av Stig Helmer är jag rädd för. Stig Helmer smakade dock betydligt mindre än doften gav sken av. Han föll lite platt tyvärr men var ganska bra i sällskap med en bit brie.
Efter Stig Helmer kom Ole. Gav ett bättre första intryck än Stig Helmer men framkallade nysattacker vilket gjorde att jag snabbt gick vidare till Doris.
Doris. Redan vid första anblick såg jag att Doris hade en starkare karaktär och de andra bleknade i jämförelse. Den här smaken tilltalade mig. En smak som tog plats och stannade även med tilltugg. Doris vill jag nog lära känna bättre!
Dock måste jag erkänna att jag föll för ett annat vin tidigare på kvällen, innan jag lärde känna Stig Helmer, Ole och Doris. Det vinet snurrar till min glädje i mitt glas nu... Enough said...
Fröken Kindblom
Jag doftar först på Doris och inser att det är värt att stifta närmare bekantskap med henne. Hon gör inte mina smaklökar besvikna utan visar sig vara en stark och ståtlig kvinna med mycket riv och klös.
Stig-Helmer har lärt sig att flyga, men tyvärr inte till samma höga och vackra höjder som Doris. Han undviker dock att kraschlanda tack vare den milda smaken som gör att han precis lyckas ta sitt flygcertifikat med godkänt som betyg.
Ole förlorar kampen mot den färgstarka Doris som vinner första pris i vinprovningen. Smaken är stark, men lämnar ingen god eftersmak till skillnad från Doris.
Fröken Perlinska
Stig-Helmer, slås av en hög halt av syra, smaklökarna drar ihop sig. Lite småspännande sådär ändå.
Ole, lite rundare i smaken, gjorde sig bra till en bit Comté
Doris, kvällens favorit. Förlovade sig med en bit brieost.
Herr Olsson
Är dedikerad proffsförare ala Ronnie Peterson kvällen till ära och har enbart inhalerat bouquen till de tre vinerna: Doris, Stig-helmer och Ole. Till tonerna av Flashdance sniffar jag på doris och tycker det luktar strävt. Stig-Helmer luktar saft och är något som säkert den riktige Stig skulle dricka.
Oles doft påminde om den plastboll jag lekte med i Tunisien på sent 80-tal - Hård och tråkig.
Herr Samuelsson
Låt mig börja med att berömma dagens nyårsmiddag! Vilken insats av värdparet. Svampmackor växer inte på träd, som fantomen brukade säga. Nåväl - det första vinet som jag prövade var Ole. Mina första intryck? Sliskigt som hallonsaft på ett treårskalas. Inget för mig helt enkelt, det krävs mer än så för att reta mina smaklökar. Jag gick snabbt vidare till Doris, och det gjorde jag rätt i. Doris bjöd på en komplex arom och smak. Jag gick vilse i denna smaklabyrint, svimmade nästan. Min uppfattning av tid och rum försvann. Men till sist så vaknade jag upp. Var är jag? Att vakna i mörkret och se Fantomen - en fasa för onda män. Jag är här, Doris är här. Jag är hemma igen.
Då återstår Stig-Helmer. Färgen är ljuv. Doften intressant. Smaken är förförisk, men försvinner ack så snabbt. Summer loving happened so fast. Var är du på väg Stig-Helmer? Varför har du så bråttom?
Herr Sundman
Stig Helmer kommer som en käftsmäll utan dess like. Like är ju på det mer vitt spridda språket Engelska ett ord för något man tycker om. Nu gillar ens egen personlighet alla viner, men just Stig Helmer var kanske något fåordig för att verkligen sätta avtryck. Doris o andra sidan var stark både under och efter smakerna, men gjorde trots sin styrka egentligen inte ett riktigt avtryck. Nej, det är till Ole vi vänder oss när vi vill ha en fulländad bild av kvällen. Kanske inte den starkaste av brutar, men ett balanserat register där både förspel, huvudrätt, och efterspel kom till sin rätta. Ole är en mjuk typ, utan de vassa kanterna, men som ändå levererar ända in i kaklet. Vilket år! Vilken dag! Vilken kväll! Vilken timme! Nu ringer vi in det nya året - med vin och champange, förstås!
Då var det 2019. Nytt år, nya möjligheter. Vinsällskapet är dock inte intresserad av tid. Vi är intresserade av vinet och nuet. Och just nu är det samma sak. Skål mina vänner, låt oss mötas snart igen!
Vilka var då kvällens okända viner?
Ole - Plavac Peljesac Kvaliteto vino 2015
Doris - Gemtree Bloodstone Shiraz 2017
Stig-Helmer - Pian Delle Vigne Rosso di Montalcino 2015
/Vinsällskapet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar