Årstiderna går, men vänner och vin består. Många årstider har gått sedan Vinsällskapet senast hade en sammankomst. Vinter, vår, sommar - nu är det visst höst igen. Med hösten kommer kräftskivor och Vinsällskapet missar naturligtvis inte ett skäl att prova på höstens utbud av viner. Vad passar då inte bättre än att göra detta på kräftskivan som Fröken Karlsson och Fröken Landeiro anordnat. I desperation att hitta en lämplig plats att hålla kräftskivan erbjöd Herr Sundman gentlemannamässigt sitt herresäte. Men damerna gjorde ingen besviken med serpentiner, Göran, levande ljus, och mat i överflöd sitter vi nu i soffan och smuttar på ett vin exlusivt importerat direkt från Italien av Fröken Landeiro och Herr Lundin. Låt oss se hur det smakar.
Herr Hallin:
Då jag var den dedikerade chauffören under sällskapets sammankost, hade jag inte riktigt möjlighet att avnjuta detta vin lika väl som övriga intressenter. Men någon mun hanns med, och det som slog mig först var den tonade syran i vinet, som snabbt övergår i en kraftig smak av vad som inte annat kan beskrivas som ... en druva. En vindruva. Ett vin som faktiskt återspeglar druvans faktiska ton och smaker varifrån vin har sitt ursprung, det är det mest överraskande med denna butelj från 2011. Tonerna spelar över tungan och många olika smaker sköljer över en. Det är såhär ett riktigt vin skall smaka.
Fröken Kindblom:
Vinet gör att en känsla av eufori sprider sig i kroppen. Heta lågor fyllda av en fruktig, stark, frisk smak får hjärtat att slå snabbare. Magnifico! Smaken får mig att tänka på serien Narcos där knarkkungen Pablo Escobar gräver ner miljoner i Colombias djungler och åkrar. Han hade utan tvekan varit beredd att gräva upp allt ur jorden för att få sluka några droppar av detta exklusiva italienska vin. Han byggde ett fängelse till sig själv och smugglade in allt som gör livet värt att leva till fester där vinet flödade. Vinet Terreno hade varit som att komma till paradiset för den ökända kartellen som han ledde i Colombia, inte ens dessa män har smakat något liknande under sin livstid.
Sprungen ur urtiden, en vän som finns nära men ändå långt borta. Mina tankar reser tillbaka till Toscana och den underbara atmosfären jag upplevde där vinet blev till. Tyvärr är resan bland mina minnen en större njutning än vinet i sig. Som en kylig vintervind sveper den genom munnen och spänningen höjs direkt men snabbt försvinner den starka initiala smaken och kvar dröjer sig en lite sur-besk smak som lämnar mer att önska. Att vinet är ekologiskt och de minnen som jag förknippar med smaken gör ändå vinet till en vän. Ett bra val till en blodig köttbit eller stark mat. 3 av 5 solstrålar.
Fröken Malmqvist:
Dom senaste två veckorna har varit otroligt lärorika och intressanta för mig, då jag har utmanat mig själv genom att provjobba som möteskonsult; något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det tycker jag återspeglas väldigt mycket i det vinet vi drack denna kväll. Ett ekologiskt rödvin direkt från Italien, som öppnade ögonen inför en ny upplevelse för mina smaklökar. Till en början kände jag mig rätt osäker och visste inte alls vad jag skulle tycka, men i slutändan tycker jag ändå att det smakade bra. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men vet att det, precis som allt annat i livet, är bra att utmana sig själv och våga prova något nytt. Efter denna kväll kommer jag absolut testa fler ekologiska viner, specifikt från Italien.
Herr Sundman:
Doften av druvor sköljer över mig likt ett vattenfall i Amazonas. Jag har fått berättat för mig att det här vinet, det är minsann inte införskaffat på Systembolaget. Det låter lovande. Medan Wagner omsluter oss och druvornas doft leker med mina sinnen tänker jag att nu måste vi hittat en riktig stjärna bland viner. Som vi vet är stjärnor fina. Sedan expanderar de till röda jättar, superjättar och hyperjättar innan de slutligen kollapsar till svarta hål. Inom vetenskapen tvistar de lärda fortfarande om hur svarta hål egentligen smakar. Kan man jäsa dem till till vin, vilket kanske är den frågan som är av störst intresse. Om svarta hål kan jäsas till vin tror jag att Terrano 2011 är just ett sådant vin. Mörkt och mystiskt på utsidan men tomt på insidan. Den får några gitarrer av några fler möjliga.
Ja mina vänner. Kvällen har övergått till natt och snart övergår natten till ny dag. Denna nya dag råkar vara söndag och just nu spelas "Sunday, bloody Sunday" av U2. Av en händelse skall utvalda delar av Vinsällskapet i morgon på konstert och i verkligheten beskåda U2 när de framför ett antal låtar. Men närmast skall vi nu åtnjuta trevlig stämning och fantastisk musik. Vem vet, kanske öppnar vi ytterligare en pava eller två. På återseende, vänner!
/Vinsällskapet
Herr Hallin:
Då jag var den dedikerade chauffören under sällskapets sammankost, hade jag inte riktigt möjlighet att avnjuta detta vin lika väl som övriga intressenter. Men någon mun hanns med, och det som slog mig först var den tonade syran i vinet, som snabbt övergår i en kraftig smak av vad som inte annat kan beskrivas som ... en druva. En vindruva. Ett vin som faktiskt återspeglar druvans faktiska ton och smaker varifrån vin har sitt ursprung, det är det mest överraskande med denna butelj från 2011. Tonerna spelar över tungan och många olika smaker sköljer över en. Det är såhär ett riktigt vin skall smaka.
Fröken Kindblom:
Vinet gör att en känsla av eufori sprider sig i kroppen. Heta lågor fyllda av en fruktig, stark, frisk smak får hjärtat att slå snabbare. Magnifico! Smaken får mig att tänka på serien Narcos där knarkkungen Pablo Escobar gräver ner miljoner i Colombias djungler och åkrar. Han hade utan tvekan varit beredd att gräva upp allt ur jorden för att få sluka några droppar av detta exklusiva italienska vin. Han byggde ett fängelse till sig själv och smugglade in allt som gör livet värt att leva till fester där vinet flödade. Vinet Terreno hade varit som att komma till paradiset för den ökända kartellen som han ledde i Colombia, inte ens dessa män har smakat något liknande under sin livstid.
Fröken Landeiro:
Första klunken dansar fram över tungspetsen. Den italienska samban överröstas sedan av vanilj och en hint av bitter förortsmamma. Jag möts av en torr, besk ilska. Vindruvorna har plockats med våld. Årgång 2012 var ett tufft år. En hund skäller utanför fönstret, påverkad av doften från vinet. Doften fyller en med en orolig lycka. Vi får hoppas att 2013s årgång är lättare. Vinet får 5 solkyssar av 4 möjliga.
Herr Lundin:
Fröken Malmqvist:
Dom senaste två veckorna har varit otroligt lärorika och intressanta för mig, då jag har utmanat mig själv genom att provjobba som möteskonsult; något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det tycker jag återspeglas väldigt mycket i det vinet vi drack denna kväll. Ett ekologiskt rödvin direkt från Italien, som öppnade ögonen inför en ny upplevelse för mina smaklökar. Till en början kände jag mig rätt osäker och visste inte alls vad jag skulle tycka, men i slutändan tycker jag ändå att det smakade bra. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men vet att det, precis som allt annat i livet, är bra att utmana sig själv och våga prova något nytt. Efter denna kväll kommer jag absolut testa fler ekologiska viner, specifikt från Italien.
Herr Samuelsson:
Kvällens vin bars fram under högtidliga former på en bricka av finaste furu. Herr Sundmans ändtarmstermometer visade 19 grader. Jag häller upp ett glas av den djupröda druvsaften. Hur smakade det då? Låt mig börja med att vrida tillbaka klockan några miljoner varv. Året är stenåldern. En man sitter på en sten och bevittnar hur blixten slår ner i en stor ek där en rödhake sitter och sjunger. Träflisor, fjädrar, eld och rök. Mannen reser sig upp och drar ett djupt andetag. Lukten som mannen förnimmer är densamma som jag ikväll känner när jag tar glaset till min näsa och drar in doften av Terreno 2011. Är det ett bra betyg? Ja och nej. Smaken då? Fantastisk fruktig och förförande fin. Det blir fullt betyg till denna röda jätte.
Kvällens vin bars fram under högtidliga former på en bricka av finaste furu. Herr Sundmans ändtarmstermometer visade 19 grader. Jag häller upp ett glas av den djupröda druvsaften. Hur smakade det då? Låt mig börja med att vrida tillbaka klockan några miljoner varv. Året är stenåldern. En man sitter på en sten och bevittnar hur blixten slår ner i en stor ek där en rödhake sitter och sjunger. Träflisor, fjädrar, eld och rök. Mannen reser sig upp och drar ett djupt andetag. Lukten som mannen förnimmer är densamma som jag ikväll känner när jag tar glaset till min näsa och drar in doften av Terreno 2011. Är det ett bra betyg? Ja och nej. Smaken då? Fantastisk fruktig och förförande fin. Det blir fullt betyg till denna röda jätte.
Herr Sundman:
Doften av druvor sköljer över mig likt ett vattenfall i Amazonas. Jag har fått berättat för mig att det här vinet, det är minsann inte införskaffat på Systembolaget. Det låter lovande. Medan Wagner omsluter oss och druvornas doft leker med mina sinnen tänker jag att nu måste vi hittat en riktig stjärna bland viner. Som vi vet är stjärnor fina. Sedan expanderar de till röda jättar, superjättar och hyperjättar innan de slutligen kollapsar till svarta hål. Inom vetenskapen tvistar de lärda fortfarande om hur svarta hål egentligen smakar. Kan man jäsa dem till till vin, vilket kanske är den frågan som är av störst intresse. Om svarta hål kan jäsas till vin tror jag att Terrano 2011 är just ett sådant vin. Mörkt och mystiskt på utsidan men tomt på insidan. Den får några gitarrer av några fler möjliga.
Ja mina vänner. Kvällen har övergått till natt och snart övergår natten till ny dag. Denna nya dag råkar vara söndag och just nu spelas "Sunday, bloody Sunday" av U2. Av en händelse skall utvalda delar av Vinsällskapet i morgon på konstert och i verkligheten beskåda U2 när de framför ett antal låtar. Men närmast skall vi nu åtnjuta trevlig stämning och fantastisk musik. Vem vet, kanske öppnar vi ytterligare en pava eller två. På återseende, vänner!
/Vinsällskapet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar