Vinsällskapet fortsätter sin vandring inom rockens underbara värld. Vinsällskapet har denna afton förflyttat sig till grundarnas ursprungliga hemtrakter. Det är nämligen ett faktum att den gode herr Lundin ställer till med kalas. Det är valborg, eller "Walpurgis night" som det heter på utrikiska, och på denna afton, ja då är ju storslagna fester obligatoriskt. Det första som mötte oss när vi kom var en varm kram och en fantastisk drink. Ja ni hörde rätt, i sällsynta fall sänker sig även vinsällskapet till att dricka så kallade alternativa, blaskiga drycker -- som inte är vin. Kvällen är dock fortfarande ung och vi inväntar ännu viktiga pampar inom näringslivet. Vi återkommer senare med en recension av kvällens vin: "The King of Rock and Roll".
Fröken Kindblom
När jag smakar vinet och känner doften av frukt förflyttas jag tillbaka i tiden till den tid då Elvis levde. Smaken slår till omedelbart när den når mitt inre och får mig att uppleva samma upprymdhet, förväntan och energi som de personer som väntade i publiken då Elvis skulle uppträda. Det är ett vin som inte kan lämna någon oberörd vilket har konsekvensen att vinet måste få ett bra betyg. Kriteriet för att ett vin ska få ett högt betyg är trots allt att det ska beröra och det lyckas Elvis alltid bra med. Elvis vin får därför fortsätta att ha samma höga betyg som då han levde.
Fröken Erlich
Elvis dog 1977. Det borde hans vin också ha gjort. Vid en första doft känns vinet i fråga fruktigt, och till och med sött. Doftar godis. Väl på tungan är det så strävt att räven slutade säga "surt" och började säga "strävt".
Herr Lundin
När dessa djupröda droppar når tungans bakre delar sprider sig en känsla av välbehag genom hela munnen. Med dess mjuka, fruktiga toner sprids sakta smaken framåt över tungan och en smak av lakrits blandat med lite "jailhouse rock" tar makten över kroppen. Som i trans skjuter känslan ut i kroppen samtidigt som man sväljer dessa njutbara droppar och låter dem rinna ner i ens innersta krets. Om jag någonsin skall äta mig till döds, är det med detta vin som sällskap. 4 av 5 gitarrer.
Herr Olsson
Som den nyktra dessertkung jag är, måste jag härmed abdikera efter att ha gurglat detta pissvin med smak av nässla och terpentin. Vinet spottades naturligtvis ut, tillbaka till den kaffemugg där det förtjänar att vara.
Herr Samuelsson
Kungen är här, kungen av rödvin. Jag har själv blivit kallad kungen. Men det är en annan historia. Detta vin måste vara bland det främsta och mest förnäma som har producerats. Smaken är lika lätt som morgondagg, men samtidigt lika komplex som herr Sundmans doktorsavhandling. Eftersmaken för mig tillbaka till min uppväxt och känslan av sommarlovets första dag. Glädje, upprymdhet, förväntan. Och glass.
Herr Sundman
Det första som slog mig efter en sipp av detta vin var den överväldigande smaken av uttjänt gummi. Detta passar alldeles utmärkt in på bilden av Elvis "The King of Rock and Roll". Som vi alla vet, gillade Elvis i hemlighet att klä sig i gamla latexkläder han hittat på bilskroten. Anledningen till detta intresse härrör naturligtvis från antikens dagar. På den tiden var Kautschukträdet den enda källa till det flytande guldet: plasten. Nu ska vi inte förirra oss i historiens grymma historia, om än så intressant. Som vi alla vet kommer vintern; förr eller senare. Och just nu är det enda vi kan göra att njuta av en sista klunk av uttjänt gummi. Skål!
Såja, då var valborgskvällen slut. Det blev ingen brasa för oss, men det blev en het afton med kärlek, skratt och pannacotta. Låt oss avsluta med några kloka ord från kungen:
"A little less fight and a little more spark, close your mouth and open your heart"
På återseende
/Vinsällskapet
